|

"Casone
Veneto"
Utensili
FÄRDRUTT
PÅ CYKEL LÄNGS MED BRENTA-RIVIERAN
Här nedan ger vi förslag
på cykelrutter för
alla er som älskar att
göra utflykter med
cykel! Ha det så
trevligt ;-) Denna färdrutt
som är mycket populär
för dess landskap och
artistiska upplevelse,
har angetts som en möjlig
rutt att ta sig fram på
med cykel även om denna
omnämnelse i
verkligheten har föga
betydelse eftersom vägarna
som är trånga och med
en trafik som är allt
annat än obetydlig, gör
dem föga säkra för
cyklisten.
Startpunkten
kan vara Venedig
eller Padova; om ni
startar från
centralstationen i Padova
cyklar ni ut på den
stora viale Tommaseo
till vänster som sen
blir via Venezia. Ni
fortsätter hela tiden
rakt fram ända tills vägen,
som nu dragits samman
till en körfil, kommer
ut på strandremsan längs
med kanalen Piovego.
Sedan tar ni vägen som
går till vänster längs
med kanalen och cyklar
cirka 3 km, först på
asfalterade vägar och
sedan på grusvägar, ända
till Noventa Padovana där
ni passerar mitt framför
villa Giovannelli. När
ni kommit fram till Noventa
passerar ni bron över
kanalen och fortsätter
längs med den högra
kanalvallen som är
asfalterad i en km och
sedan blir till grusväg.
Vägen längs med
kanalen för er direkt
till Stra där ni
passerar en bro till vänster
och sen kommer fram mitt
framför Villa
Foscarini-Rossi; härifrån
tar ni vägen vägen
till höger om Brenta-kanalen
och strax därefter
befinnar ni er framför
Villa Pisani, den största
och en av de mest berömda
venetianska villorna. Ni
fortsätter sen längs
med vägen som löper
fram till höger om
kanalen, som även anges
av gula skyltar för
cyklister, i
verkligheten ganska
kryptiska, eftersom de
endast återger färdruttens
nummer och förutser sålunda
att cyklisten känner
till skillnaden mellan färdrutt
1 och 2...För övrigt
handlar det inte om en färdväg
som passar för
cyklister, trafiken är
mindre tät än på
riksvägen som löper på
andra sidan av kanalen,
men den är ändock ihärdig
och cyklisten måste därför
vara mycket uppmärksam.
Vägen
fortsätter längs med Brenta-kanalen
tvärs igenom byarna Dolo,
Mira och Oriago; anmärkningsvärt
är skyddstaket på
Villa Valmarana i Mira.
Efter Oriago mynnar vägen
till slut ut i den
mycket trafikerade via
Romea, där korsar ni vägen
och cyklar in på den
andra vägen mot La
Malcontenta där Villa
Foscari, en av Palladios
mästerverk, ligger till
vänster. När ni cyklat
förbi La Malcontenta
kommer ni ut på viale
Fratelli Bandiera som
korsar Marghera
och för er tillbaka
direkt på riksvägen
mot Venedig. Precis
efter en viadukt finns
det en cykelväg till höger
som löper längs med
riksvägen ända fram
till Venedigs mässhallar.
Här bör ni ta vägen
som löper längs med
hamnen och som går
samman med riksvägen på
nytt ett par hundra
meter före Libertà-bron,
som är flankerad av en
trång cykelväg som
leder fram till Venedig
(till det stora torget,
piazzale Roma, eller
till Tronchetto där man
kan gå ombord för att
ta sig till Lido).
|
|
| VÅRA
TRADITIONER |
|
|
Venetien
är en av Italiens regioner. Bland dessa har den haft en anmärkningsvärd
ekonomisk utveckling framförallt under de senaste 20 åren. Vi tycker
dock om att dra oss till minnes de stunder när vår hemregion levde på
jordbruk där människor uppoffrade sig och med svårighet försökte säkra
en framtid (eller kanske bara överleva för stunden...!) åt sina barn.
ARKITEKTUR:
Från en arkitektonisk synpukt var den venetianska huslängan (il casone
veneto) utan tvekan en av de mest vanliga byggnadskonstruktionerna som vi
ännu idag kan stöta på här och var (andra fotot längst upp till höger).
Vanligtvis var taket gjort av halm eller vasstrån, precis som
materasserna inomhus helt enkelt var stoppade med majsblad...inte precis
mjuka som våra dagars materasser och vidare avgav de mycket ljud när man
rörde sig.
VERKTYG:
Här bredvid hittar ni foton av några verktyg som användes i det dagliga
arbetet. Sälgkorgen och tröskverket som användes för att ta kornen ur
den skördade majsen.
SEDER
OCH BRUK: Precis som våra far- och morfäldrar berättat, var det en sedvänja
att samlas under vinterkvällarna i någon grannfamiljs stall och fördriva
tiden tillsammans med att samtala och berätta historier om de glädjeämnen
och problem som vardagslivet medförde i mindre eller större grad. Denna
sedvänja kallas än idag ”filò” eller ”fare filò”. Idag
har mycket förändrats: till det bättre eftersom vi bor bättre och mer
bekvämt. Till det sämre, ibland, eftersom vi har tappat enkelhetens
krydda. Vi skulle tycka att det vore roligt om ni kunde berätta för oss
om ert lands traditioner och utbyta en pratstund tillsammans med oss.
|
|
|